På’t igen, improdiggare!

Efter en lång och härlig sommar drar Malmö Impro äntligen i gång sina aktiviteter igen!

De olika grupperna kör för fullt och TISDAGSGRUPPEN, den öppna inkörsporten till Malmö Impro, kör varje tisdag kl 19.30 som vanligt! Platsen är reprum 3 på Malmö Amatörteaterforum. Kom dit oanmäld eller mejla bloggredaktören för mer information.

Under hösten fortsätter Malmö Impros samarbete med Malmö stadsbibliotek! http://www.malmo.se/Medborgare/Biblioteken/Vara-bibliotek/Stadsbiblioteket/Program/Malmo-pratar-om.html

Håll ögonen öppna efter information om höstens uppspel som anslås här på bloggen och på Facebook. Välkommen med idéer och förslag!

Kram från red.

Improns första maj 2 + improtekniker

Torsdagen den första maj var det dags för Malmö Impros tisdagsgrupp att ha ett litet uppspel inför publik. Det var gruppens debut och konceptet var att göra en uppvisning av olika improvisationsteatertekniker och de scener som de resulterar i. Tio improvisatörer visade prov på improglädje och finess under en rolig timme.

Sofie, en av improvisatörerna, tycker att det roligaste med impro är att alla är välkomnande, positiva och uppmuntrande. Även om man tabbar sig är man ändå delaktig och får försöka igen.

– Det finns inget tak för hur roligt det kan bli!

Sofie tycker att tisdagsgruppens uppspel var roligt och hade en repetoar av lagom många tekniker så att alla kunde vara med lagom mycket. Hon tycker också att improvisationsteater innebär god träning i samarbete eftersom man följer varandra i allt man gör. Men huruvida det påverkar övriga livet har hon ännu inte funderat så mycket på.

En av de andra improvisatörerna, Erina, ser det fria som den roligaste sidan av impro eftersom det innebär att man måste släppa sin egen kontroll och rikta uppmärksamheten mot varandra; man måste ta till vara på varandras infall. Improgruppen är för henne en rolig, lekfull miljö där även vuxna får chansen att leka.

Erina är nöjd med uppspelet men har svårt att uppskatta hur roligt det var för publiken.

– De satt ju stilla och får inte vara med. Hade de lika roligt som vi? säger hon med ett skratt.

Föreställningen bestod av små scener som byggde på de övningar som gruppen brukar göra på tisdagarna. Erina var därför inte nervös och hon påpekar att inget kan gå fel i impro eftersom det inte finns några repliker eller något annat inrepeterat som man kan glömma.

Gällande impro och samarbete så tror Erina absolut att det finns fördelar. Tankesättet från impron, att allt kan hända och att allt kan vara början på något oväntat och roligt, följer med henne i vardagen. Det ger ett val för hur hon kan se på saker. Erina exemplifierar genom att berätta att hon kan vara nervös inför redovisningar på universitetet men att hon då kan tänka: ”Jag är värsta professorn. Det här är mitt ämne”. Hon får styrka av att agera genom en framimproviserad karaktär i sitt huvud.

Helt vardagliga, tråkiga grejer kan hon genom impron se något roligt i. Hon tycker att det är fint och spännande hur improvisationsteatern fått henne att börja föreställa sig andra världar och nya vändningar hela tiden.

Teknikerna som användes under uppspelet var:

 

Sitt, ligg, stå

I Sitt, ligg, stå improviserar man en fri scen utifrån en förutsättning som publiken ger, t ex en arbetsplats där det ska utspela sig. En improvisatör måste sitta, en annan ligga och en tredje stå upp. Under scenens gång ska de byta nivå med varandra men alltid ha olika nivåer.

 

Framåt/bakåt

I den här tekniken spelar två improvisatörer en scen (förutsättning: en plats) som när som helst kan spolas framåt eller bakåt av en tredje improvisatör. Improvisatörerna måste inte prata baklänges men ska vid ”bakåtspolning” säga replikerna i omvänd ordning.

 

”Trevägstolk”

Tre personer på scenen gör varandras röster i stället för att prata själva. En övning i att se o känna när den andra måste använda ”sin” röst samtidigt som man ska vara uppmärksam på när man själv börjat prata.

 

Flest scener på en minut

En riktig teatersport där två lag tävlar om att hinna göra flest scener på en minut av ett givet ämne. Under första maj var ämnena bland annat EU-valet, ”på begravningsbyrån” och

 

Inre monolog

Med den här tekniken kan en av improvisatörerna styra en scen ganska mycket genom att, under en given rubrik, återberätta ett skeende ur vilket hon eller han kan stiga ut för en ”inre monolog”. Det skulle till exempel kunna låta så här:
”Det var första gången som jag tränade på gym. En hunkig kille kom fram till mig och började prata”.
Det är nu givet att en annan improvisatör gestaltar den hunkiga killen. Fler karaktärer kan komma och gå, i huvudsak på den ledande improvisatörens kommando. Ibland kommmer kollektiv in i berättelsen eller mer ospecificerade karaktärer som ”en tjej”.

 

Halveringstid

En teknik där improvisatörerna måste vara uppmärksamma på vad de säger och gör för efter en minut måste scenen avslutas och spelas på halva tiden. Och efter 30 sekunder måste scenen vara avslutad, med samma händelseförlopp som det ursprungliga, för att kunna spelas upp på halva tiden … och så vidare!

 

Tre repliker

Det kan vara bra för en improvisatör att öva på att inte snacka så mycket. Det går att etablera en scen genom att känna in medimprovisatören eller genom att bara använda sig av rörelser. I den här tekniken har man därför bara tre repliker till sin hjälp!

 

Känslocoach

Publikens storfavorit där de känslor som de föreslår antecknas och projiceras på en improvisatör som i sin tur för fullt lever ut dem på en medimprovisatör som ska bemöta känslorna så neutralt som möjligt. Härliga könsloyttringar som gör ordet ”labil” till årets underdrift!

 

Karaktärsfrys

Frys är en av de vanligaste improövningarna där två improvisatörer påbörjar en scen som när som helst kan avbrytas av att någon annan ropar ”frys!”. Den som avbrutit byter genast ut en av de medverkande mot sig själv och påbörjar en helt ny scen. Den som är kvar på scen måste bejaka det som den nya personen vill gestalta.
I karaktärsfrys är det dock så att karaktären från den avbrutna scenen fortsätter finnas även i den nya scenen. Om Lisa har pratat med Sara så fortsätter Sara att finnas som karaktär även om Lisa blir ersatt av Gunnel. På så sätt kan man improvisera fram en längre historia eftersom de olika små scenerna får en koppling till varandra. Tidigare karaktärer kan också komma tillbaka och påverka, den lösa men väl existerande, handlingen under frysövningens gång. Karaktärsfrys påminner lite om långimpro och är redaktörens favorit.

Improns första maj!

På torsdag 1 maj är det dags för Malmö Impros tisdagsgrupp att göra uppspelsdebut!

Ja, du läste rätt och kan njuta av härlig, vårkänslostormande kortimpro kl 19.00 på MAF, Scen 2, Norra skolgatan 12 i Malmö.

Föreställningen pågår cirka en timme och blandar tisdagsgruppens favorittekniker. För ynka 20 kronor (10 kr för MAF-medlemmar) får du impro i sin allra kreativaste och passionerade form.

I dag, 28 april, har Malmö Impros styrelse haft möte så håll utkik efter mer information om oss föreningsfunktionärer som snart mejlas ut. Även nästa termin kommer MAF:s lokaler att fyllas av improrep och fantastiska uppspel. Dessutom är styrelsen jättesugen på sommarfest med förtäring och impro!

Improdramat Spökhistorier

Gillar du The Shining, The Others eller bara skräck och spökhistorier i allmänhet? Då är du välkommen till Scen 1 på MAF 25 och 26 april för härligt improrys! Berättarenheten ger Improdramat Spökhistorier.

Allt som sker på scenen hittas på i stunden; pjäsen som skapas kommer bara att finnas just där och då. Publiken har chansen att påverka berättelsen och att hjälpa till med att skapa och gestalta huvudpersonen.

Entré 40 kronor (30 kronor för MAF-medlemmar).
Entré betalas vid ingången. I pausen finns det möjlighet att köpa fika.

Föreställningarna är ca två timmar långa och ges:

Fredag 25 april kl 19.00
Lördag 26 april kl 19.00

Platsen är Scen 1 på Malmö Amatörteaterforum, N Skolgatan 10 A.

Rysligt välkomna!

Blogg

Malmö Impros Berättarenheten ger en fullängdspjäs i form av en road movie. Tänk Easy Rider, Thelma & Louise eller varför inte Odysséen? Allt som sker på scen hittas på i stunden och pjäsen som skapas kommer bara att finnas just där och då. Publiken är med och påverkar berättelsen.

Föreställningarna ges:

Fredag 28 mars kl 19.00
Scen 2 på MAF, Norra Skolgatan 12.
Entré: 40 kr

Lördag 29 mars kl 19.00
Festsalen, Ungdomens hus, Norra Skolagatan 10.
Entré: Teaterns dag-knapp gäller (www.teaternsdag.se)

 

”Malmö pratar om” – Malmö Impro på stadsbiblioteket!

Nu på fredag 14 mars är det återigen dags för Malmö Impro att framträda i samband med föreläsningsserien ”Malmö pratar om” på Malmö stadsbibliotek (läs mer nedan).

Den här fredagen är temat ”Soran Ismail och Sveriges Radios opartiskhetspolicy”. Med hjälp av Åke Pettersson, journalist på SR Malmöhus o vinnare av Stora journalistpriset, diskuteras frågor som: Får man lov att ha en politisk åsikt och samtidigt rapportera om nyheter i dag? Var går gränserna? Går vi mot en alltför politiskt korrekt nyhetsrapportering?

Ämnet stöts och blöts och tolkas genom improviserad teater av Malmö Impro!

Klockan 17 till 19 på plan 2, Slottet, Malmö stadsbibliotek.

Välkomna!

 

Berättarenhetens lista (sista!)

Här kommer den sista punkten på Berättarenhetens lista som Martin har valt att fördjupa sig i. Malmö Impros medlemmar är varmt välkomna att bidra till innehållet här på bloggen. Tankar, fakta, berättelser eller vad som helst som rör ämnet improviserad teater.

Inte blockera

Detta är en av de mest klassiska improreglerna och man kan nog påstå att det är en äkta regel snarare än en rekommendation eller en riktlinje. Att inte blockera innebär att man alltid accepterar det som har blivit etablerat i en scen.

Blockeringar kan vara fruktansvärt uppenbara:

Skådis A: Då är du välkommen in på tandundersökningen, Fru Bergström!
Skådis B: Vad pratar du om? Jag gick in i den här djuraffären för att jag ville köpa en sköldpadda. Har ni sådana här?

Även om detta är ett extremt exempel, så är det inte helt otänkbart att det skulle kunna inträffa. Problemet är typiskt; man går in i scenen med fel fokus; i stället för att vara uppmärksam på vad som verkligen händer har man fullt upp med att försöka förverkliga en idé som man hade innan scenen började.

Blockeringar leder ofta till nya problem när scenen fortskrider. I exemplet ovan har skådis A hamnat i en trixig situation om hen inte vill blockera ytterligare. Det bästa hen kan göra är att försöka “lappa ihop” de inkompatibla etableringarna som gjorts:

Skådis A: Då är du välkommen in på tandundersökningen, Fru Bergström!
Skådis B: Vad pratar du om? Jag gick in i den här djuraffären för att jag ville köpa en sköldpadda. Har ni sådana här?
Skådis A: Javisst, vi är sköldpaddsspecialister. Men vi måste börja med att göra en grundlig undersökning av dig för att se att du är lämplig som ägare.

Sådana här “ihoplappningar” av blockerade scener kan förstås fungera bra, men ska ändå ses som en nödlösning. Vidare är det inte särskilt roligt för den som mest får ägna sig åt att “lappa ihop” en scen där någon blockerar; scenen saknar samarbete, vilket är a och o i impro. Den riktiga lösningen på problemet i exemplet är att få skådis B att “lämna sitt eget huvud” och i stället fokusera på “här och nu” i scenen.

Det är heller inte ovanligt att skådisen som blev blockerad fortsätter genom att själv blockera, vilket leder till att scenen helt krashar:

Skådis A: Då är du välkommen in på tandundersökningen, Fru Bergström!
Skådis B: Vad pratar du om? Jag gick in i den här djuraffären för att jag ville köpa en sköldpadda. Har ni sådana här?
Skådis A: Nej, du ringde ju hit till vår tandläkarmottagning i morse för att du hade tandvärk, Fru Bergström.

Blockeringar kan vara subtilare än i ovanstående exempel. En variant (dock inte så mycket mindre subtil) är att man i princip accepterar det som har etablerats men inte accepterar idén:

Skådis A: Upp med händerna, Svensson. Spelet är över… (mimar att hen håller i en pistol)
Skådis B: Men det där är ju bara en banan…

En typisk orsak till denna typ av blockeringar är att den blockerande skådisen är rädd för att tappa kontrollen över scenen. Och det är förstås läskigare att befinna sig i en scen där man verkligen inte har en aning om vad som väntar bara några sekunder längre fram. Samtidigt är detta ett tillstånd som är värt att eftersträva; genom att inte lägga någon mental kapacitet på att tänka framåt i scenen har man mer krut att lägga på att göra det bästa av det ögonblick man befinner sig i. Det är när alla inblandade skådespelare släpper sin kontroll som det verkligt magiska i improteater har en chans att uppstå; något skapas som ingen av de inblandade hade en tanke på från början.

Mer subtila varianter på blockeringar är att man inte tar in t ex känslomässiga eller kroppsliga erbjudanden. Låt oss säga att en scen börjar med att skådis A går långsamt över scenen. Om skådis B inte noterar detta, utan bara går in och t ex etablerar en “lunch på jobbet”-scen så har hen gjort en blockering. Denna blockering kanske inte får några betydande konsekvenser, men ju subtilare erbjudanden man tar in desto snyggare och mer magiskt blir det. Ett accepterande från skådis B:s sida skulle exempelvis kunna vara att gå in och säga “Du skulle ju ligga kvar i sängen, farfar!”. Riktigt kul kan det bli när omedvetna erbjudanden accepteras.

Två improregler som väldigt mycket kopplar till “inte blockera”-regeln är “always make your partner look good” och “always say yes”. Regeln att i första hand supporta sin motspelare är ett mycket effektivt motgift mot blockeringar och mot att ha för mycket kontroll. Samtidigt som det är ett enkelt recept för att se till att man samarbetar på scen. När det gäller “always say yes” så är det i princip samma regel som “inte blockera”, dock ska man tänka på att det handlar om att säga ja till idéer vilket ibland kan innebära att man säger nej i scenen (eller kanske inte säger något alls):

Skådis A: Vill du ha en reservfallskärm så kostar det 100 kr extra.
Skådis B: Nej det klarar jag mig utan…

/Martin

”Malmö pratar om” – Malmö Impro på stadsbiblioteket!

Teater varvat med föreläsning och debatt

Dagsaktuella frågor på nytt sätt. Improvisation och åsikter. Forum, fika, fördjupning och förståelse

Mycket händer i Malmö och i världen. Den här våren får du chansen att ta till dig nyhetsflödet på ett alldeles speciellt sätt. Kom  till stadsbiblioteket och se en teaterföreställning som aldrig visats förut och som aldrig kommer att visas igen! Du är själv med och ger förutsättningarna.
Ett aktuellt ämne stöts och blöts med hjälp av en sakkunnig och skickliga improvisatörer.

Fredagarna:
• 14 februari
• 14 mars
• 25 april
Tid: 17.00  till 19.00

Plats: Slottet, plan 2 (Malmö Stadsbibliotek)

I samarbete med:
Malmö Impro, en teaterförening med fokus på improviserad teater. Den 14 februari och 14 mars kommer Malmö Impro att tillsammans med en expert tolka och analysera en dagsaktuell fråga.

Teater Reagera utforskar normer och komplexa situationer i vardagslivet ur ett humoristiskt perspektiv men med allvaret som grund. Den 25 april spelas en forumteaterföreställning på ett tema valt av er besökare.

Berättarenhetens lista

Ej vara främlingar

Det är inte helt ovanligt att improscener börjar “från början”. Om exempelvis en scen ska utspelas på ett konditori så börjar den med att en kund kommer in och säger “Hej, jag skulle vilja köpa en napoleonbakelse”. Troligtvis är det första gången kunden och konditorn träffas.

Av flera anledningar är det bra att i stället utgå ifrån att karaktärerna redan har en en relation till varandra (eller åtminstone att några av karaktärerna har en relation, om där är fler än två personer).

  • Om karaktärerna är främlingar inför varandra finns det risk att man fastnar i scener där dom bara gör saker tillsammans utan att de känner något inför varandra. Det blir lite ”leka affär-känsla” över scenerna. Bra impro (och kanske bra teater i allmänhet?) handlar nästan alltid om mellanmänskliga relationer på ett eller annat sätt.

  • Om man i stället utgår ifrån att karaktärerna har en relation så får man automatiskt en extra dimension att laborera med: vad karaktärerna tycker om varandra. En scen blir förstås mustigare om den innehåller karaktärer som exempelvis är avundsjuka, missunsamma eller kära i någon annan av scenens karaktärer. Detta kopplar till punkten som diskuterades nedan: att definiera. Vad karaktärerna i en scen tycker om varandra är ju verkligen något som är värt att definiera, och om man utgår ifrån att de har en relation är detta mycket lättare att göra. Det är svårare att motivera att man är avundsjuk på en konditor som man aldrig tidigare träffat, jämfört med om konditorn i stället är ens lyckade bror. Om man har för vana att göra sig till främling inför de andra karaktärerna så kan det vara ett symptom på beslutsrädsla.

  • Man slipper scener som börjar med att karaktärerna introduceras för varandra, vilket ofta kan vara tjatigt och ointressant.

Den sista punkten kan man tänka på även om karaktärerna har en relation; man behöver sällan börja från början utan kan starta en scen mitt i ett skeende och låta den utvecklas därifrån.

Jämför t ex följande början på en scen:

Skådis A: Hej Sylvia!
Skådis B: Hej Jonas!
Skådis A: Jaha, då var det dags för utflykt.
Skådis B: Ja, jag har packat matsäck hela morgonen (visar ryggsäck).
Skådis A: Men var är Rebecka? Vi sa ju att vi skulle samlas kl. 9. (tittar på klockan).

med att i stället börja mitt i ett skeende:

Skådis B: Nu tar vi en paus och kollar efter vad jag har packat i matsäcken! (tar av sig ryggsäck)

Genom att börja lite mer mitt i, och utgå ifrån att relationer redan existerar, kan det bli lättare att få bra driv i scenerna.

Här kan det också vara värt att påminna om att utnyttja de förutsättningar som man ofta får inför en scen. Är det bestämt på förhand att två personer i en scen är syskon så är det alltid en fördel att direkt börja utforska vad dessa tycker om varandra (intressant!) i stället för att glömma bort förutsättningen och agera som främlingar inför varandra (och kanske börja “från början”). Det är ju en av de stora anledningar till att ge förutsättningar för en scen: man får lättare att snabbt nå fram till något “köttigt”.

/Martin