Berättarenhetens lista

Definiera

Eftersom det inte finns något manus att falla tillbaka på i impro, och eftersom man vanligtvis spelar utan rekvisita, är det extra viktigt att det som etableras i en scen blir ordentligt definierat. Här är ett exempel på en typisk situation där definieringen inte blir tillräcklig:

Scenen börjar med att en skådespelare A mimar att hen håller något i händerna. Från själva mimningen går det inte att avgöra vad det är.

Skådis B: “Jag vill hålla den! Ge hit!”.
Skådis A: “Nej den är för värdefull för att jag ska låta någon annan ha den.”
Skådis B: “Men den är ju min också, vi fick ju den båda två av morfar!”

Här någonstans börjar det bli akut att definiera vad det är för ett föremål som det bråkas om. Det gäller både ur ett publik- och skådespelarperspektiv.

För publiken blir det en distraktion om det tar för lång tid innan något blir definierat; man förlorar fokus från scenen och tänker mer på vad “saken” är för något. För skådespelarna är det viktigt att saker blir väldefinierade för att man ska kunna bygga vidare på scenen utan att den blir vag och (troligtvis) ointressant; impro handlar till stor del om kommunikation.

I exemplet ovan är det en väldigt konkret sak som inte blir definierad, men definitioner gäller även mer abstrakta saker. Exempel på kategorier som måste definieras väl är relationer, miljöer, sinnesstämningar, drivkrafter, namn… ja, i princip allt som utgör scenen.

Även om det är viktigt att definiera ska kan ett visst mått av ovisshet råda under en viss tid i en scen. Scener med lite “släp” i definitionerna kan bli magiska. Oftast är det lätt att känna av när en scen passerat gränsen för när en definition bör ha gjorts och i stället börjar upplevas som vag.

Vidare är det viktigt att komma ihåg att det att definiera, precis som allt annat i impro, blir bäst när man jobbar tillsammans. Det handlar alltså inte om att gå in och “dominera” en scen:

Skådis A: “Hej, Olof min bror och arbetsgivare. Vad kul att vi kunde träffas här på caféet på Lönngatan där min kompis Pernilla jobbar. Ja, just det ni har ju varit ihop, Pernilla och du. Nåväl, ska vi diskutera arvet efter mor nu. Vill du ha kaffe med mjölk i som vanligt?”

Slutligen är det ofta en god idé att försöka vara så specifik som det går när man definierar. Det ger mer liv i en scen att veta att kaffemuggen är röd och att den är en present från far, eller att du och din motspelare inte bara är syskon, utan att du är storebror och hon lillasyster och att hon är mer lik pappa och du mamma o.s.v.

/Martin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.